Superbiodling

Efter åratals av litteraturstudie och skrivande har jag nu kommit så långt med mitt bokprojekt att den första versionen är färdig. Den populärvetenskapliga boken handlar om honungsbinas superorganism och vad vi kan lära oss av dess evolution i en tid där vårt agerande har avgörande konsekvenser för kommande generationers välfärd.

Nästa steg är korrekturläsning, faktagranskning och att söka förlag. Om du har kontakter till ett passande förlag är jag tacksam om du hör av dig till hannes.bonhoff@gmail.com.

Enligt forskningsrapporter är det största hotet för bina förlusten av deras livsmiljöer genom ett förändrat lantbruk och klimat.^3,4

Fortsätt läsa “Räddar vi bina genom att rädda bina?”

Lanbruksnytt gjorde en reportage om att ha bisamhällen mer för pollineringens och binas skull än för honungens, och på samma gång hjälpa bin att bli friskare och motståndskraftigare. Inslaget går att se på Lantbruksnytt.com, här.

I tidningen Hemslöjd skriver författaren Lotte Möller om “den nya motståndsrörelsen”, hur bikupor skulle se ut “om biet själv får välja”. Fortsätt läsa “Min biodling i medierna”

Vi tar fokus på biets bästa utan inriktning på avkastning från det honungsbina producerar för sina bisamhällen. Vi vill förmedla kunskaper och tekniker för att gynna honungsbiet och dess ekologiska nisch och kontext med syfte att öka naturens mångfald för mångfaldens skull inte människans. Det kan jämföras med viltvård och återskapandet av ”naturliga” miljöer för vilda honungsbin. Honungsbin och andra pollinatörer är under hot, anledningarna är många som t.ex. kemikaliesamhället, industrijordbruk och likritningen genom domesticering och den ökade fragmenteringen av naturen.

Människans förståelse av bisamhället har genomgått många vändningar. Under medeltiden ansågs det till exempel att bisamhället styrs av en kung.² Senare upptäckte man att kungen faktiskt är en hona som då kallades för drottningen. I dag vet man att drottningen egentligen är ett av de hårdast arbetande bina i samhället. Dessutom styrs samhället inte av drottningen, utan av vartenda bis reaktion på sin omgivning.³ En mindre vilseledande beteckning på drottningen skulle i dag därför vara fertilt arbetsbi.

Denna artikel handlar om ett annat missförstånd som envisas med att leva kvar även i dag. Fortsätt läsa “En fråga om liv och död”

Arbetsbina kan framställa en fodersaft med speciella körtlar i huvudet som används för att mata yngeln med. Redan de första dagarna efter äggen kläcks skiljer sig sammansättningen av fodersaften för drottninglarver, arbetarlarver och drönarlarver.² Dessutom blandas sedan pollen in i arbetar- och drönarlarvernas foder. Arbetarlarven får arbetargelé, drönarlarven drönargelé och drottninglarven matas med drottninggelé.
Fortsätt läsa “Om drottninggelé”

Hålighetens form

Ihåliga träd förekommer i stor variation med bland annat olika volym, ingångar och höjd från marken. Just vilka håligheter bina är ute efter i nordiskt klimat har undersökts i ett flertal studier.^1,2 I den skalenliga ritningen visas ungefärliga medelvärden av de undersökta biträden. För att dubbelkolla att de funna egenskaperna verkligen föreställer binas preferens undersöktes dessa var för sig med hjälp av 250 speciellt framtagna svärmfångstkupor. Dessa kupor sattes upp parvis med bara en skiljande egenskap där inflyttningen av en bisvärm visade binas val.
Fortsätt läsa “Binas drömbostad – del 2”

Det ihåliga trädet

I vårt nordiska klimat är binas ursprungliga bostad det ihåliga trädet.¹ Bildandet av en hålighet i träd börjar med att det uppstår en öppning genom barken och den yttre veden. Detta kan till exempel ske när en kvist dör eller bryts av. Genom denna öppning har insekter och svamp tillgång till den inre veden att livnära sig på. Det kan ta många tiotals år att så skapa en hålighet i ett levande träd som är tillräckligt stor för att hysa ett bisamhälle.
Fortsätt läsa “Binas drömbostad – del 1”

Den första tanken var att bina i Arnot Forest måste ha utvecklat rensningsbeteendet VSH (Varroa Sensitive Hygiene) för att hålla angreppsgraden under kontroll.¹ Detta visade sig dock inte vara fallet. Inte heller består populationen av bisamhällen i Arnot Forest av svärmar från bigårdarna i området.² Tredje gången gillt, undersöktes om den jämförelsevis liten volym av ihåligheten som bina väljer som bostad,³ i kombination med svärmning, förebygger den explosiva tillväxten av kvalsterpopulationen.⁴

I den ovannämnda undersökningen jämfördes en grupp bisamhällen i små bikupor av 42 liter volym, som fick svärma fritt, med en grupp bisamhällen från samma bigård där kupvolymen utökades upp till 168 liter och drottningceller revs bort. Efter två år hade de stora bisamhällena tre gånger mer kvalster per bi än de små samhällena, med det talande resultat att de flesta stora bisamhällena dog den följande vinter medan de flesta små samhällena fortsatte att leva.⁴

Fortsätt läsa “Biodling i små kupor”