Utvalda

Kurs i vegansk apikultur

Välkommen på en vetenskapsbaserad kurs om att långsiktigt gynna honungsbin utan att skörda det de producera.

Vi tar fokus på biets bästa utan inriktning på avkastning från det honungsbina producerar för sina bisamhällen. Vi vill förmedla kunskaper och tekniker för att gynna honungsbiet och dess ekologiska nisch och kontext med syfte att öka naturens mångfald för mångfaldens skull inte människans. Det kan jämföras med viltvård och återskapandet av ”naturliga” miljöer för vilda honungsbin. Honungsbin och andra pollinatörer är under hot, anledningarna är många som t.ex. kemikaliesamhället, industrijordbruk och likritningen genom domesticering och den ökade fragmenteringen av naturen.

I den teoretiska delen kommer vi behandla följande:

– Vad är ett bisamhälle? Vad är djurvänligt för ett bisamhälle? Hur bor bina i det vilda? Hur ser deras livscykel ut?

– Hur gynnar vi honungsbiet? Hur återskapar vi ett lämpligt habitat för bisamhällena? Vad säger lagstiftningen?

Den här kursen riktar sig till dig som vill fördjupa din relation till honungsbiet och gynna de vilda bina/bisamhällena. Det kommer vi göra utan att samtidigt ta det bina producerar t.ex. honung och bivax eftersom det skall användas av bina själva för att bygga starka bisamhällen.

Vilka är bra förutsättningar för boplatser? Vi tittar på olika möjligheter.

Hannes jobbar på en biholk av ek.

Praktiska moment som ingår i kursen:

Vi bygger boplatser till bisamhällena i stockar genom speciella tekniker.

Hur kan vi locka bisamhällena till skapade naturliga boplatser?

Kursen är för alla som gillar bin och vill ha mer kunskap för att ge dem bättre förutsättningar i vårt industriella samhälle. Vi riktar oss både till dem som redan arbetar med honungsbin på hobbynivå eller proffesionellt och till dem som vill göra en ren naturvårdsinsats.

Lärare för kursen är Hannes Bonhoff som är forskare i grunden och engagerar sig för honungsbiet. Han har publicerat artiklar om bina i Sverige och internationellt, sköter en Facebookgrupp om vilda honungsbin samt den här bloggen, föreläser för biodlare, och jobbar för att bevara ett antal vilt levande bisamhällen i sin hemort. Bina han ärvde av sin far återförvildar han, och utvecklar olika slags biholkar baserande på aktuell forskning.

Praktiskt:

Kursen kommer att hållas i Vånga hemma hos Peter Albrecht som driver Villands Vånga Veganträdgård. Vånga ligger ca. 1 mil nordost om Kristianstad.

I kursavgiften ingår en sopplunch och fika. Medtag kläder för väder och meddela oss om allergier tack!

Kursen hålls söndag den 18:e augusti 2019 kl. 9.00 till ca. kl. 17.

Kursen kostar 450kr och kan betalas med Swish till 0706764903 eller kontant på plats.

Det finns 15 platser på den här kursen. Anmälan sker via vegantradgard@gmail.com eller Facebook.

För övriga frågor maila till vegantradgard@gmail.com eller ring på 0706764903

En fråga om liv och död

Kunskapen har den fascinerande egenskapen att hela tiden utvecklas. Teorier och förklaringar som vi trodde på för några år sedan motbevisas och ersätts med nya. Genom tiderna leder denna utveckling till att vi förstår mer och mer av sammanhangen i vår värld. Inom biodlingen lever en särskild förklaring fortfarande kvar trots att man vet bättre åtminstone sedan artonhundratalet.1 Det är dags att ersätta denna med en ny.

Människans förståelse av bisamhället har genomgått många vändningar. Under medeltiden ansågs det till exempel att bisamhället styrs av en kung.2 Senare upptäckte man att kungen faktiskt är en hona som då kallades för drottningen. I dag vet man att drottningen egentligen är ett av de hårdast arbetande bina i samhället. Dessutom styrs samhället inte av drottningen, utan av vartenda bis reaktion på sin omgivning.3 En mindre vilseledande beteckning på drottningen skulle i dag därför vara fertilt arbetsbi.

Denna artikel handlar om ett annat missförstånd som envisas med att leva kvar även i dag. Fortsätt läsa “En fråga om liv och död”

Om drottninggelé

Drottninggelé anses vara binas supermat som avgör om ett befruktat ägg blir en drottning eller bara ett arbetsbi. Ny forskning tyder dock på att detta är bakvänt.1

Arbetsbina kan framställa en fodersaft med speciella körtlar i huvudet som används för att mata yngeln med. Redan de första dagarna efter äggen kläcks skiljer sig sammansättningen av fodersaften för drottninglarver, arbetarlarver och drönarlarver.2 Dessutom blandas sedan pollen in i arbetar- och drönarlarvernas foder. Arbetarlarven får arbetargelé, drönarlarven drönargelé och drottninglarven matas med drottninggelé.
Fortsätt läsa “Om drottninggelé”

Binas drömbostad – del 2

Den första delen om binas drömbostad handlar om det ihåliga trädet och de termiska egenskaperna av de tjocka träväggarna. Det visade sig att väggarna i sig redan ger ett effektivt skydd mot kyla, hetta och temperaturändringar. I denna artikel kollar vi in i trädet för att se hur boet är utformat och vilka termiska egenskaper och möjligheter denna formen medför.

Hålighetens form

Ihåliga träd förekommer i stor variation med bland annat olika volym, ingångar och höjd från marken. Just vilka håligheter bina är ute efter i nordiskt klimat har undersökts i ett flertal studier.1,2 I den skalenliga ritningen visas ungefärliga medelvärden av de undersökta biträden. För att dubbelkolla att de funna egenskaperna verkligen föreställer binas preferens undersöktes dessa var för sig med hjälp av 250 speciellt framtagna svärmfångstkupor. Dessa kupor sattes upp parvis med bara en skiljande egenskap där inflyttningen av en bisvärm visade binas val.
Fortsätt läsa “Binas drömbostad – del 2”

Binas drömbostad – del 1

Samhällen av honungsbin har funnits i miljontals år. Gott om tid för dem att hitta den bästa möjliga bostaden och att anpassa sig till denna. Vad är binas drömbostad och kan biodlarens kupor mäta sig med denna?

Det ihåliga trädet

I vårt nordiska klimat är binas ursprungliga bostad det ihåliga trädet.1 Bildandet av en hålighet i träd börjar med att det uppstår en öppning genom barken och den yttre veden. Detta kan till exempel ske när en kvist dör eller bryts av. Genom denna öppning har insekter och svamp tillgång till den inre veden att livnära sig på. Det kan ta många tiotals år att så skapa en hålighet i ett levande träd som är tillräckligt stor för att hysa ett bisamhälle.
Fortsätt läsa “Binas drömbostad – del 1”

Biodling i små kupor

Sedan spridningen av varroakvalstret är det lätt att tro att bina inte skulle klara sig utan biodlarens hjälp. Det finns dock ett flertal rapporter om vilda bisamhällen som överlever utan mänskligt ingripande trots varroaangrepp. Arnot Forest i nordöstra USA är ett väl dokumenterat exempel där bin av europeiskt ursprung bor i ihåliga träd.1,2 Hur klarar sig de vilda bisamhällen i Arnot Forest mot varroakvalstret?

Den första tanken var att bina i Arnot Forest måste ha utvecklat rensningsbeteendet VSH (Varroa Sensitive Hygiene) för att hålla angreppsgraden under kontroll.1 Detta visade sig dock inte vara fallet. Inte heller består populationen av bisamhällen i Arnot Forest av svärmar från bigårdarna i området.2 Tredje gången gillt, undersöktes om den jämförelsevis liten volym av ihåligheten som bina väljer som bostad,3 i kombination med svärmning, förebygger den explosiva tillväxten av kvalsterpopulationen.4

I den ovannämnda undersökningen jämfördes en grupp bisamhällen i små bikupor av 42 liter volym, som fick svärma fritt, med en grupp bisamhällen från samma bigård där kupvolymen utökades upp till 168 liter och drottningceller revs bort. Efter två år hade de stora bisamhällena tre gånger mer kvalster per bi än de små samhällena, med det talande resultat att de flesta stora bisamhällena dog den följande vinter medan de flesta små samhällena fortsatte att leva.4

Fortsätt läsa “Biodling i små kupor”

Om binas reaktion på rök

Rökpusten är en del i biodlarens standardutrustning och används för att lugna bina vid arbetet i kupan. Det visar sig dock att binas reaktion på röken har missförståtts.1

Rök har används sedan länge som hjälpmedel inom biodlingen vilket till exempel visas på över 3000 år gamla ritningar i Egypten.2 Binas uppenbara reaktion på lukten av rök är att försvinna bland vaxkakorna och äta sig mätta på honung. Detta beteende förklaras vanligtvis med att bina förbereder sig på att fly bostaden för att komma undan från elden. Som vid svärmningen skulle de fyllda honungsblåsorna då behövas som energikälla för flytten och etablering av den nya bostaden. Av olika skäl är denna förklaring inte realistisk.1

Fortsätt läsa “Om binas reaktion på rök”

Hur biodlingen påverkar varroaangreppet

Aktuell forskning visar att väl etablerade biodlingsmetoder, som placeringen av bisamhällen bredvid varandra, leder till ett ökat varroaangrepp.1,2 Orsaken är att varroakvalstren har lätt att sprida sig mellan samhällen vilket evolutionärt har en förödande effekt på kvalstrets egenskaper.

Man kan undra varför varroakvalstret kan vara så pass skadligt att det tar död på ett bisamhälle inom bara ett par år.3 Bisamhället är ändå varroakvalstrets värd utan vilken kvalstret inte kan överleva. För att förstå detta måste man vidga vyerna. Det räcker att se någon meter åt sidan. Där finns nämligen redan nästa kupa i bigården.

Fortsätt läsa “Hur biodlingen påverkar varroaangreppet”